Grrrrrr

Jag hade glömt hur upprörd jag blev förra året över skolfotograferingen. Nu hände samma sak. For crying out loud! Hur i hela friden kan detta få fortgå i skolorna?

"En annan vändning är kostnaden för den enskilde föräldern. Nu skickar företagen ut en lapp så att man får godkänna att de får sända hem grejer. Bra, säger jag. Men sedan kommer hela kalaset hem. Och det är inte några grejer. Anna älskar såklart magneter, miniklistermärken och annat lull-lull som stoppats i kuvertet. Och några julklappar är säkrade med ung dam på kort. Men sedan skall man betala hela kitet också. Vårt paket kostade nästan sexhundra riksdaler - för ett barn. Och överblivet material från förskolefotograferingar samlas på hög har jag märkt nu när vi flyttpackar. Ett förvisso roligt, men ganska dyrbart “måste” varje år…"

I år har vi två skolbarn. Notan slutar således på nästan 12oo kronor. Det är ju förbaske mig inte klokt! Dessutom godkänner man bara ett porträttpaket, men sedan kryddas anrättningen med det som barnen älskar. En magnetbild för fyrtionio kronor. Ett album där man skall samla klisterbilder på kompisar. Vad händer med de som inte har några bilder? Skall man få syssla med sådant här i skolan?! Jag har svalt och betalat de andra åren, men detta år känner jag att det räcker. Jag kan ta bättre bilder på barnen själv än vad de gör i "löpande-bandet" fotograferingsracet på skolan... Nu har jag lagt ut klisterbilderna och klasskorten till barnen. Det andra har jag glömt undan och skall ta mig en riktig funderare på. Hur känner Ni inför detta höstmåste?

Publicerad av Weronica Okt 20, 2009 under Diskussion
28 kommentarer »

Tänk om

"Igår var vi och skulle beställa barnvagn och affären hade tidigare utlovat att de skulle ha fått in de nya Emmaljungavagnarna nu. Det fanns dock bara en sittvagn och de trodde inte att de skulle få in några vagnar på tre veckor. Efter en sömnlös natt, presentletande på stan och tom mage började jag nästan att gråta i affären. Hormonerna svallade till i sama stund som panikkänslan kom över att inte ha beställt en vagn och snart vara i vecka 30. Jag hann att ångra mig tusen gånger att vi inte beställde tidigare med tanke på leveranstiderna, men det är ju försent nu. De hade inte ens en katalog till oss, utan vi fick ta hem en färgkarta. Det känns lite trist att välja på detta sätt. I och för sig verkar det inte ha hänt så mycket med vagnarna, men ändå. Är det någon som har beställt en vagn från Emmaljunga från den nya kollektionen eller sitter någon hemma med den nya katalogen? Den vagn som är intressant för oss är Babyvagn Classic eller Edge. Jag skulle vara så tacksam om någon tog sig tid att förmedla hur hjulen ser ut - i affären visste de inte om Edge hade lufthjul eller de nya "plasthjulen". Hur funkar "teleskopstyret"? Vad är det för avgörande skillnad mot styret på Classicmodellen? Finns det några andra stora skillnader mellan Classic och Edge? Jag har kollat hemsidan ett antal gånger, men det skulle kännas bra med en liten rapport från katalogen. Är det någon som kan ta sig tid? Evigt tacksam i så fall."

Som den numera visa tvåbarnsmor som jag är, har jag bra lust att ta den där lilla höggravida flickan i handen och säga. Lilla gumman. Du skall se att det blir bra. Teleskopstyre hit och teleskopstyre dit. Det finns viktigare saker i världen. Men då, som tjänstledig höggravid med första barnet, var detta det viktigaste av allt.

För jag hamnade såklart där bland alla mina anteckningar från den där hösten för sju år sedan. Bland dagar när jag tvättade bebisens kommande mjukdjur [för det kunde ju finnas kemikalierester även om jag köpt ekologiska grejer] och köpte amningspump [som jag aldrig använde sedan]. Gud så mycket tid jag hade :). Och så mycket jag kunde ha besparat mig. Fotbollsfrun kör en vass krönika i dagens Wendela om Nya föräldrar är som osäkra tonåringar. Registreringsskyltarna till vagnen fanns inte på min bebistid. Design för barn och näthandeln var precis i sin linda då. Jag skickade efter maskar från Kalikå på postförskott. Nu finns de överallt.

Och jag vet inte. Ibland måste man kanske genom saker för att bli just så där klok. Att upptäcka att det går utmärkt med vissa saker, som var otänkbara då. Att pimpa en vagn må te sig alldeles vansinnigt, men där och då kan det förefalla som en vettig sak att ägna sig åt. För ibland lyssnar man inte heller. Det må ha funnits kloka råd därute, men man måste ju ta till sig dem för att de skall vara verkningsfulla. Tänk om man hade varit så klok då som man är nu :)!

Publicerad av Weronica Okt 29, 2008 under Diskussion
7 kommentarer »

Bildade barn

Denna nyhet hade jag garanterat hoppat högt inför för några år sedan. Jo, jag vet att nyheten är några dagar gammal, men jag ligger efter med tidningsläsningen här.  Anders Borg vill satsa pengar på att göra lite mer skola av förskolan från tre års ålder. Mer särskild pedagogik, mer kunskapsinslag, mer skolförberedande - för det gäller att utbilda arbetskraften i tid och bana vägen för framtida gärningar. Barn tycker ju att det är roligt med bokstäver och siffor, säger finansministern. Jo, en del barn gör ju det. Jag vet inte. En av de stora förtjänsterna när jag betraktar mitt eget föräldraskap är att jag tar det lite lugnare i takt med att barnen blir större. Jag sätter mer tillit till barnens egna förmåga till saker och ting och tror kanske inte att ett kunskapskrav i förskolan leder till en livslång passion för bokstävernas värld. Jag kan bli lite motsträvig och tycka låt barn vara barn. Å andra sidan tycker jag att det är av stort värde när barnens visade intresse uppmuntras. Har vi måhända för stor tilltro till institutionerna i samhället?

Min erfarenhet är att mycket i förskolorna är personberoende och beror på barngruppens sammansättning. En förskolelärare kan ha stora pedagogiska visioner. Om denne slutar, faller planerna. Om det är många små barn i åldersintegrerade grupper, ja då finns det inte så mycket tid till de större barnen. Krass ekonomi som vanligt. Jag blir ändå ofta imponerad av hur förskolepersonalen jobbar med knappa resurser. Och även om jag kan vara en sådan där mamma som blir föräldramötets skräck med sina jobbiga frågor, så tycker jag nog allt oftare att "göra-så-gott-man-kan-med-tillgängliga-resurser" faktiskt är gott nog. Ambitioner är naturligtvis bra och extra pengar till förskolorna är ännu bättre. Jag har dock ingen övertro till sifferexcersis med småttisar.

Både Anna och Henrik är mycket intresserade av såväl bokstäver som siffror. De sitter klistrade framför klassiska Fem myror är fler än fyra elefanter som repriseras på Bolibompa igen. Det är riktigt häftigt att se deras små fåtöljer långt framme vid TV-apparaten, precis som jag själv hade när jag var liten. Ljudandet och fascinationen inför bokstävernas värld består.

En sak lärde jag mig under min, ibland mycket förvirrande, tvärvetenskapliga forskarutbildning. Rim är bra och att läsa mycket för barn är bra. Det handlar inte så mycket om klassisk drillning, utan snarare om att skapa en miljö där förutsättningarna finns naturligt. Och allt har sin tid.

Klassisk illustration av Owe Gustafsson från Swedart.

Publicerad av Weronica Nov 14, 2007 under Diskussion
8 kommentarer »

Läsvärt: Om könsroller

Här känner jag igen mig mycket. Before baby är det lätt med ideal och en liten flickbebis är det lätt att klä i marinblå kläder.  Även om jag kämpar fortfarande, så är det en annan verklighet med större barn. Man lär sig saker och ting på vägen. Man finner mer ro i sitt föräldraskap. Man får mer respekt för barnens egen förmåga till uttryck. En glittertröja (vars tryck förintas i tvättmaskinen) är ingen katastrof - typ.

Belinda Olsson "Jag köper Barbie ibland" från Allt om barn.

Publicerad av Weronica Okt 10, 2007 under Diskussion
4 kommentarer »

Den moderna kvinnan

Statsministern dementerar att hans hustru bakar. Hon gör precis som alla andra. Man blir ålagd att göra någonting, och man köper det och så tar vi ut det ur den lilla köpta plastpåsen och lägger det i en annan plastburk så det ser ut som om vi har bakat det. Hon bakar inte. Jag kan inte svara på att hon skulle ha bakat en enda gång.

Ingen vill vara präktig i dag. Alla lever vi i samma kaos och tidsbrist. Flest spyor vinner. Och det är nästan alltid de där hembakta bullarna som får stå som symbol för något mycket större. Det är intressant att se hur vi talar om modersrollen och föräldraskapet just nu!

Publicerad av Weronica Sep 22, 2007 under Diskussion
6 kommentarer »

Jämställd förskola

Svenska Dagbladet har för närvarande en läsvärd serie på Idag om jämställdhet i förskolan. Det har hittills inte varit så mycket nytt under solen, men det är ändå en bra sammanfattning av läget. Det intressanta är de reaktioner som artikelserien uppenbarligen har väckt. För mig är det naturligt att personalen arbetar med att försöka bemöta barnen utifrån deras personligheter och inte deras kön. Att sätta fokus på dessa frågor handlar för mig inte om att göra om barnen eller att förneka deras kön - något som verkar vara centralt när det gäller reaktioner på denna pedagogik. Det gäller inte om flickorna skall ha rosa tröjor eller ej, utan det handlar om helt andra saker. Finns det verkligen ett sådant motstånd? På ett sätt är det lite symptomatiskt och tråkigt att det fortfarande efter alla dessa år är Tittmyran i Gävle som är i fokus. Det borde finnas massor av andra exempel att skriva om. Däremot är det intressant att i dag kunna läsa en artikel om två ungdomar som gick på Tittmyran som små.

Jag har inte läst Pija Lindenbaums Kenta och barbisarna men den boken är naturligtvis ett måste i höstens barnboksutgivning. Frågan är väl vem som köper boken till sina barn. Förmodligen är det inte jämställdhetsskeptikerna, utan snarare de andra.

Hos mig själv kan jag förövrigt se en utveckling i mitt föräldraskap över tid. När Anna föddes var det noll rosa. Jag tyckte att det var alldeles väldigt roligt när människor trodde att hon var en pojke i sin marinblå fleeceoverall. Bock i min agenda om folks förutfattade meningar. Nu när Anna själv är med och bestämmer är det mesta rosa i hennes klädlåda. Det är ju liksom inte färgen det hänger på - även om den praktiska mamman tycker att marinblått vore en utmärkt färg till en liten tjej som kommer hem ursmutsig varje dag. Rosa är inte den mest praktiska färgen för en aktiv ung dam.

(Pressbild från Raben & Sjögren)

Publicerad av Weronica Sep 17, 2007 under Diskussion
10 kommentarer »

Fasader och kaos

Även om jag skrattade åt beskrivningen tidigare i veckan av mig själv, så är det nyttigt att reflektera över vem man är och vad man förmedlar av sig själv. I veckan fick Helena och jag en förfrågan om vi ville vara med i ett kvällstidningsreportage kring barn och konsumtion. Reportern ville ha en motbild till de konsumtionskritiska rösterna som menade att det var förkastligt att lägga pengar på en napp från Armani. Enligt reportern behövdes någon som kunde förklara tjusningen med dylika ting. Vi tackade nej. Är det den bilden som folk får av mig? Verkar jag inte lite smartare än så ändå?

Aftonbladet publicerade i veckan en intervju med Carina Nunstedt . Nunstedt kommer snart ut med sin nya bok 12 steg mot ett skönare mammaliv. Reportaget i Aftonbladet är uppbyggt som en traditionell artikel i livsstilsmagasinen Mama och Family Living (båda Nunstedst skötebarn). Även Nunstedt har det rörigt i sitt hem - 187 kvm ljus våning på Kungsholmen med designtapeter - med en enorm tvätthög. För det måste vara lite kaos i familjeidyllen, annars är det skumma ting och trist småborgerlighet på gång. Markörer av vanlighet i ett i andra ögons idylliskt liv? En enkel identifikationsstrategi? Vi må bo i en avundsvärd våning, men vi har samma stök som alla andra!

Linda Skugge går hårt åt genren i sin krönika Ett skådespel där alla ljuger. Idyllen spricker med Skugges vanliga saluförande av sjuka barn och ett hem i kaos. Inspirationen i de glassiga tidningarna är rutten och korrupt. Det ligger en dold agenda bakom med städhjälp och allmänt ljug kring det där hembakta brödet för att man skall framstå som präktig och lyckad.

Har man diskvalificerat sig för att uttala sig om barnspyor om man publicerar muffinsrecept? Kan man inte göra både och? Har man ingen rätt att beklaga sig om man lever ett i andras ögon priviligierat liv? Blir man patetisk i samma andetag som man pratar om sin morgonyoga innan frukost när barnen ligger och sover? Är man mindre sann om man inte har någon speciell "skit" att fixa med eftersom man har läget under kontroll? Döljer man något om man går runt och trivs med sin tillvaro? Är det mer sant och mer värdefullt att saluföra sitt familjekaos - att visa hur det verkligen är - (vad som nu är verkligt när det gäller skrift och bild...)?! Och är vi läsare inte så smarta så att vi kan se att livet är komplext oavsett vad man väljer att visa? Gör vi inte sedan det som passar oss i våra liv efter våra egna förutsättningar?

Jag har inga svar, men det är onekligen intressant att fundera på ämnet! Vad tycker Du?

Detta skrivet under just kaos! Lördagsförmiddagar är ingen tid att tänka i fred och det skall det väl inte vara heller. Barnen springer runt runt och surrar om allt mellan himmel och jord. - Jag vill bara avsluta det här! - Buhu ingen hjälper mig någonsin med mina tofsar! Jag kommer att få vänta i tusen år! -Men pappa då? - Han gör inga bra tofsar! Buhu!

Publicerad av Weronica Aug 25, 2007 under Diskussion
21 kommentarer »

Barnkläder och konsumtion

I dag presenterar Polarn O. Pyret en undersökning kring barnkläder och familjeekonomi. 1 500 personer har fått svara på frågor som hur mycket pengar man lägger på barnkläder, vad man prioriterar i familjeekonomin, om man köper kläder second hand och vem som bestämmer vad barnkläderna får kosta.

Undersökningen visar att var femte förälder lägger mer än tusen kronor i månaden på barnkläder. Barnkläder utgör en stor post i familjernas ekonomi och långt efter kommer inköp till sig själv. Endast mat, boende, räkningar och bil kommer före barnkläderna. Undersökningen visar också att det börjar bli mer vanligt med second hand.

Polarnpanelen, som undersökningen grundar sig på, är en panel dit man anmäler sig på Po.P:s hemsida, vilket man bör bära med sig i tolkningen av resultaten. Det är förmodligen tämligen klädintresserade föräldrar som navigerar på hemsidan och man kan kanske också undra över hur pass representativa de är som en panel för alla föräldrar. Undersökningen är dock ändå intressant och sätter fingret på något som säkerligen många känner igen sig i.

Been there, done that känner jag när jag läser undersökningen. After baby blev det bra mycket intressantare att köpa kläder till Anna, än till mig själv. Jag ekiperade upp oss till en vandrande randig familj. Det fanns tröjor till såväl mammor och pappor ett tag... (Nu kan man se liknande tendenser när det gäller populära Me &I. Praktiskt att shoppa till mamma samtidigt som barnens kläder fylls på).  Det är förmodligen inte alltför ovanligt att inte försöka klämma in sin eftergraviditetslekamen i för trånga byxor. Hellre gå och shoppa till den lilla bebisen som passar i allt (och sedan nyttja folknöjena Blocket eller Tradera för att sälja det som inte behövs...).

Undersökningen väcker också allmänna tankar kring vår konstumtion och vad vi väljer att lägga våra pengar på. Barnklädesmarknaden har exploderat de senaste åren. Bra eller dåligt? Är det galet att lägga tusen kronor i månaden på barnkläder? Vilka tankar väcks hos er? Reagera gärna!

(Bild: Pippis kappsäck med guldpengar från Micki)

Publicerad av Weronica Aug 23, 2007 under Diskussion
13 kommentarer »

« Föregående 1 2 Nästa »