Fredagssvepet: Vecka 17

Den londonbaserade illustratören Karin Åkesson har blivit uppmärksammad för sina vackra fågeltavlor. Jag tycker även mycket om fina Blue Flower Brach.

Valborgsmässoafton i dag. Jag tänker i vanlig ordning på sinnebilden av firandet i Madicken som jag skrev om så här en gång. "Det pirrar i Madickens ben då hon har fått nya sandaler. Madickens mamma säger att hon inte får ha dem till elden, men det hela slutar med de nya skorna på fötterna. Majelden tänds, "Vintern rasar" ljuder och Madickens ena sandal försvinner efter ett bråk med Mia. Räddaren i nöden blir Madickens vita riddare - Abbe." Förhoppningsvis med skorna på vid elden i kväll då :).

Det kommer en aldrig sinande ström av ting som har någon anknytning till sommarens bröllopsyra. Ett av de mer lyckade är Sandbergs Tapeters liljekonvaljtapet av Karolina Kroon. Blomman är en av mina favoriter. Det repetitiva mönstret påminner lite om mina pilblad av Morris. En ljuv förening i en mycket lyckad pressbild med lite Sandell & Bohlin och lite Svenskt Tenn.

Jag befinner mig fortfarande i 1800-talets England i klassikernas värld. Majs läsning blir Maken av Gun-Britt Sundström.

Granit lanserar ett trädgårdskoncept med Spira och gro. Det är vackra bilder och fina produkter. Jag antar att vi inte är ensamma om att hysa trädgårdsplaner för den kommande helgen. Maskrosorna har påbörjat sin attack. Via Soform.

I dag känner jag för lätt och poppigt. Allt i leverans av Train.

Jag har en bra bit kvar till läppstiftsdrottningen numero ett, men jag har i vårens tecken återupptäckt läppstiftet. Jag har aldrig varit en flitig brukare, utan mer nyttjat gloss. Nu fick jag en goodiebag med smink från Loréal med deras nya Studio Secrets för att prova. Jag har en dotter som gärna förbarmar sig över de starka nyanserna för hemmabruk. Jag har provat de lite mer modesta färgerna och de är riktigt bra. Så välkommen ned i väskan igen, läppstiftet. Vanessa Paradis för Rouge Coco/Chanel.

Vi börjar kunna den rådande stylingtrenden med nött, rostigt, träigt, bohemiskt, ateljékänsligt, industriaktigt och en och annan bokstav. Nåväl, ett varv till då. H&M Home presenterar linneprodukter för sommaren. Jag har den fina kudden med trädgårdstryck som nu även finns i stentvättat linne.

Nu kan man beställa en av de på förhand mest hypade boksläppen i kokboksgenren denna vår - Leila Lindholms nya. Jag väntar på mitt exemplar. Jag gör redan nu Leilas pizzadeg som jag rekommenderar till hemmapizzan. Skärmdump från Adlibris av utdrag ur boken.

Jodå, så där skulle jag mycket väl kunna tänka mig att susa runt i Paris.  I går såg jag den nya reklamfilmen för pafrymen Miss Dior Cherie på televisionen. Njutbar parisisk elegans, även utan ballonguppstigning.  

Jag hoppas att Ni alla får en riktigt trevlig Valborgsmässoafton och sedan en god helg på det!

Publicerad av Weronica Apr 30, 2010 under Fredagssvepet
11 kommentarer »

Turligt

Ibland har man lite tur. Jag drog vinstlotten i en bloggfödelsedag hos Mitt vita hus. Jag vann en stor kakburk från Ylva Skarp. I dag levererades den personligen till trevligt förmiddagsfika. Nu må jag baka mången kaka :). Stort tack för den fina!

Publicerad av Weronica Apr 29, 2010 under Till vårt hem
10 kommentarer »

Se vardagen: 28 april

Mitt nyårslöfte om att dokumentera vardagen går väl sisådär. Jag tar betydligt fler bilder i alla fall, men inte är det varje dag inte. Lite bot och bättring där alltså. I dag blev det två rundor i spåret. Ta mig sjutton om inte de nya träningskläderna liksom bär mig fram lite där i skogen. Smile :).

Publicerad av Weronica Apr 28, 2010 under Se vardagen
10 kommentarer »

En gång till

Skam den som ger sig. Min stora myrten som jag köpte i höstas klarade inte av livet i mitt arbetsrum. Jag märkte väl ganska så snart att det började singla ned små blad, men jag var alltför förtjust i visionen av just en uppstammad myrten i just den krukan just där. Nu växer en svärmorstunga på samma plats så att det knakar. Men jag har svårt att släppa myrten helt. Torghandeln erbjöd stora exemplar för en mycket ringa penning för några veckor sedan. Jag gör ett nytt försök. Denna gång ute. Peppar - peppar - de verkar än så länge trivas. Vi plockar in dem på kvällen, men dagtid sträcker de ut sig i solen. Vi får väl se hur länge jag får ha förmånen denna gång :). Vita små sippor siktades vid spåret och så Docksta som har kommit fram igen. Snart är det maj!

Publicerad av Weronica Apr 28, 2010 under Vårstämning
10 kommentarer »

Klassiker: Mot fyren av Virginia Woolf

Vissa böcker behöver man växa i kapp. Mot fyren är en sådan. Jag minns mycket väl när jag tampades med Woolf på universitetet. Det var en sjuttiotalsutgåva med ett tecknat omslag. Jag kände ett motstånd under läsningen. Det var med en viss lättnad som jag lade ifrån mig verket och gick vidare till nästa i den digra litteraturlistan som jag hade då. För detta är en bok som inte passar att läsa under en given tidsrymd. Här behöver man pausa. Smälta. Kanske ta om. I min läsning nu var jag mer redo på flera plan. Ett visst motstånd kvarstår, men så får det lov att vara med en del litteratur. Motstånd föder tankar.

För en del av mig kan fortfarande förstå frustrationen som jag kände som tjugoåring. Man får lägga bort gängse konventioner på hur man förhåller sig till en bok. Här står man inför något annat. Det är mer av en impressionistisk tavla där färger läggs på i olika lager - precis som det porträtt som målas av Mrs Ramsay i romanen. Det är som ett avancerat musikstycke med många olika stämmor. En vanlig kommentar kring Mot fyren är att det händer absolut ingenting. Och det gör det ju inte heller. På ett plan. Men under ytan händer precis allt. Där får de knappt märkbara nyanserna den största betydelsen.

Ramen till tavlan är enkel. En pjäs i tre akter. En samling människor kring familjen Ramsays sommarhus. En tavla påbörjas. En utflykt till en fyr som inte blir av. Tiden går. Första världskriget. Förfallet. Sedan sitter en del av familjen i en båt till fyren. De når slutligen fram. Tavlan målas färdigt.

Om man bortser från den otvivelaktiga betydelsen som Mot fyren haft för litteraturens utveckling i stort och den plats i historien som Woolf skrev in sig i, så kvarstår läsupplevelsen. När jag läser klassikerna så viker jag hörnen när jag läser något som jag vill komma ihåg. Mot fyren har många hundöron. Det är en mycket mättad upplevelse. Det är ett rikt poetiskt språk. Det är en mästerlig pennföring där man flyttas mellan olika tider och perspektiv med några få ord. Det är många tankar och känslor. Det är komplexa människor med många bottnar. Det är flerdimensionellt och komplicerat. Med tanke på att Virginia Woolf själv sade att hon inte menade någonting speciellt med Mot fyren, så är tanken fri. Hon överlämnade till oss läsare att känna det vi själva ville.

Något av det som fastnade hos mig nu. Paret Ramsay (modellerade efter Virginia Woolfs föräldrar) med sina åtta barn. I passagen nedan beskrivs först professorn och sedan hustrun när utflykten till fyren kommer upp. I scenen finns även parets son James vars liv i mycket skall präglas av sina föräldrar och deras bemötande. En försoning blir möjlig först efter att många år förflutit.

Professor Ramsay. Den rationelle mannen som gör karriär, som beskrivs som en örn med en metallisk näbb och en torrhet och oförmåga till känslor och hänsyn. Mannen som saknar förmåga att kommunicera med sina barn och som inte ser dem för vad de är. Mannen som söker och behöver bekräftelse, men som själv har svårt att ge.

Mrs Ramsay. Den energiska kvinnan som med en lätthet och en fruktbarhet tar sig an hemmet. Hon som finns till för andra och är ett kärl för andras behov och känslor. Hon som enar och är det nav som allt kretsar kring. (Missa inte Maria Scottenius artikel i DN från 2008 om Mrs Ramsay som festfixare).  Men hon har även behov av att dra sig undan.

Könen ställs mot varandra. Rollerna dras upp. Oförenligheter beskrivs. Stundtals kan dessa tu mötas i en förening där man kompletterar varandra. Det är historiskt förankrade könsroller (romanen utkom 1927) men även med en tidlös giltighet om människors förhållande i en komplex verklighet. Det är barns relationer och sårbarhet till sina föräldrar och om hur man formas av sin omgivning och dess förhållningssätt. Och vem kan inte känna igen sig i Mrs Ramsays inre monolog när de som behöver henne äntligen har kommit till ro?

Konstnärinnan Lily Briscoe som söker egna vägar. Hon vill inte falla in i traditionella roller och söker ett liv där hon kan stå utanför normen. Det utkämpas verbala och framförallt känslomässiga kamper om könens roller i samhället. I det följande möter professor Ramsays manliga ego och bekräftelsebehov konstnärinnans behov av frihet. Penseln greppas istället för att bli den förväntade.

Ett annat tema i romanen är villkoren för den som skapar. Inspirationen beskrivs, men även frustrationen över dess förgänglighet. Lily är övertygad att hennes tavla kommer att hamna på ett undanskymt ställe. Professor Ramsay är orolig över att hans filosofiska skrifter inte kommer att läsas i framtiden. Vad kommer vi att minnas till slut?

Nyutkommen biografi över Viriginia Woolf och hennes syster.

Så har även mina intryck kring denna klassiker blivit högst fragmentariska som små penselstreck på en målarduk. Jag kan bara varmt rekommendera att ge sig i kast med Woolfs värld. Det är att tappa fotfästet en liten stund. Det är att utmanas. Det är att kanske ta sina tankar på oväntade färder. Men det är värt det. Ta dig an boken. Sätt dina egna hundöron i den. Läs om de passagerna. Låt den vila ett tag. Stig tillbaka in. Mot fyren.

Nicole Kidman som Virginia Woolf i Timmarna.

Vad säger Ni andra som läst Mot fyren? Jag diskuterar gärna vidare!

Publicerad av Weronica Apr 27, 2010 under Böcker
4 kommentarer »

Kunglig choklad

Man får lov att förbarma sig över en del pressutskick, speciellt när det rör choklad :). Nu är det Cloetta som vill få oss att köpa kungliga askar. Jag blir naturligtvis alldeles nostalgisk över finasken med ett porträtt när man öppnar. Det är barndomsminnen för mig. Vid högtidliga tillfällen fick man äta ur en ask och sedan ramade vi in bilderna. Efter helgens splittring gäller det att blicka framåt mot lycklig yra istället när det gäller de kungliga. Jag får lov att klippa ut paret sedan som en hommage till minnet. Pralinerna smakade - sött. I denna ask är det blåbär (min favorit i asken), lingon och hasselnöt. Jag föredrar mer mörka smaker, men andra snaskade mer än gärna.

Publicerad av Weronica Apr 26, 2010 under Utvalt
11 kommentarer »

Fredagssvepet: Vecka 16

IKEA dukar upp till Fest i slott och koja med en stor sajt. Min favorit är magiskt vackra Papper och veck. Det är sannerligen på tiden att det stora möbelvaruhuset satsar på styling och fotografi för att visa sina produkter i ett sammanhang som känns nytt. Denise Grünsteins fotografier är i vanlig ordning hänförande.

Denna veckas bakgrundsmusik har varit denna. Och ja, det är fredag!

Det har varit tunt med riktig bra filmer på televisionen ett tag nu. I morgon kväll sänds dock Little Children med bland andra Kate Winslet. Det är inte så många feelgood-vibbar på den filmen om man är ute efter det, men det är mycket välspelat och tankeväckande. En film som stannar. Rekommenderas! Kate Winslet för New York Magazine 2009.

Leoparderna breder ut sig mer och mer - inte bara på Hollywoodfruar :). Jag vet inte jag. Däremot gillar jag den lilla stråväskan från H&M i giraffmönster. Man kan tänka sig den rakt ned i denna nu när det blir läge för luftning av rottingen.

Numera finns det en rad tryck när det gäller genren födelsetavlor. Det här är en av de snyggaste jag sett på ett tag. I love design.

Jag har tittat på de här många gånger, men aldrig kommit till skott. Med vissa köksträdgårdsplaner i mindre skala kanske man skulle slå till nu? Hammermann.

Nya Elle Interiör har en mycket snygg bildserie kring 60-talet som sannerligen är i ropet nu. Av Camilla Pérez. Fotografi: Pia Ulin.

Och så en bok om sjuttiotalsmat. När åt ni plankstek senast? Det var inte i går för min del i alla fall. Annika Ingelson och Carl Ehrenkrona tar sig an klassikerna. I provläsningsavsnittet visas även prov på matnostalgi med blixtupplysta receptbilder från den gamla goda tiden. Jag tror att vi kommer att få se mycket mera av den här varan. Vi är så vana vid tämligen extrem matstyling nu där allt är tillrättalagt och piffat. Vi kanske inte vill tillbaka till riktigt ursprung här, men jag tror på mer variation framöver. Skärmdump från provläsningsavsnitt hos Adlibris.

Och Gense blickar tillbaka till femtiotalet med sin retrofeeling i sommarlanseringen. Jag tittar mycket på ljuset. Och grillen där i bakgrunden. Snart. Snart.

Jag tillönskar er alla en riktigt fin helg!

Publicerad av Weronica Apr 23, 2010 under Fredagssvepet
19 kommentarer »

Klassisk märkning

Det finns ju så vansinnigt många fina tavlor med ord som man vill ha. Ibland får begäret styra, men långt ifrån allt kan man naturligtvis förvärva. Senast var det det här trycket som min blick stannade på. En klassisk filosofisk fras som känns aktuell i dessa tider när allt skall vara förändringsbart. Bli den du är helt enkelt. Essentiellt. Vid en tur på staden blev jag av med min Clas Ohlson-oskuld när jag stegade in för att köpa den Dymo som jag visste skulle finnas där. Jag har alltid gillat de klassiska märkapparaterna, men inte kommit till skott. Senast påmindes jag av Frida på Trendenser som visade märkning för skafferiet. Nu finns det risk att man vill märka upp allt här hemma känner jag. Jag har börjat med att göra en liten Become who you are à la Dymo till min inspirationstavla. Det lär bli fler. Några tryck och vips har man sig ett visdomsord :).

Publicerad av Weronica Apr 22, 2010 under Hem kära hem
9 kommentarer »

« Föregående 1 2 3 4 Nästa »