Vi närmar oss Sankt Valentins dag. Nu skulle jag ju kunna säga att jag har plockat fram mina små bjällerhjärtan från Indiskas jul för att fira lite extra i dessa hjärtetider. Så är dock inte fallet. De har helt enkelt blivit hängandes bara för att de är så fina. Men lite extra hjärta nu då. Och nätkärlek till er alla för så fina ord och hälsningar här inne och på Instagram. Tusen tack - ni gör mig så glad!

PS. I spegeln syns Stina Wirséns Baby. Wonderwall har kampanj med halva priset på ett utvalt tryck varje dag hela februari. I dag är det en annan favorit - Egg. Passa på.

 Bidrag till Fabrikens söndagsbild.

Moodboards. Jag älskar dem. Och hade högt flygande planer för mitt bidrag till Fabriken i dag. Men så blev det en regnig grå okry dag. Var tvungen att lätta lite på det kreativa trycket i alla fall.

Lite sådär tänkte jag. För mig börjar det ofta med orden. Jag vill uttrycka en känsla. Orden ovan har jag haft som Mood för mitt Moodboard.

Självspegling. Reflektioner. Tomma lådor. Tankar.

Bidrag till Fabrikens torsdagstema. 

Som sagt. Det känns som om januari är lite av en eftertänksamhetens månad. Decembers överflöd känns långt borta. Man längtar efter andra saker nu. Och tänker mycket. En söndag med blanka vintervita blad. Känns bra i själen.

 Bidrag till Fabrikens söndagsbild. Kalendern kommer från Team Hawaii.

Det är makalöst vackert ute. Och kallt. Jag provade att göra de där små isskulpturerna i går. I med vatten i en gammal kakform, lägg i ett snöre så att det bildas en ögla och ta i blommor vid behag. Kan man annat än att tycka om den frusna ranunkeln där ute mitt i den isiga trädgården? Absolut ett superenkelt pyssel. Tack för tipset, Maria!

Äppelträd med iskristaller.

En naturell liten iskaka på armeringsnät. När det är sådana här vackra dagar är man bara glad att man inte klippte ner en del växter i höstas. Den slingrande vissna humlen är dekorativ i sig nu.

En fin lördag önskar jag er!

Det blir alltid detsamma i januari. Efter julens överflöd längtar man efter något annat. Det får gärna vara lite tomt och lite tillfälligt på sina ställen hemmavid. I väntan på något annat. För mig är det framförallt ljuset. Med snön kom det vintervita tillbaka. Det tackar jag för. Och firar in med ett knippe körsbärskvistar. De små vita blommorna håller på att slå ut. Sådant tycker jag mycket om. Så här i mitten av januari.

Bidrag till Fabrikens torsdagstema.

Se där. Åter en blombild denna gråa dag. Säsongerna möts i de sista amaryllisarna och en syrénkvist. Jag är där med min nya kamera som jag försöker bli kompis med. Det blev en Nikon D800. Jag är i vanlig ordning otålig och läser inte instruktionsboken från pärm till pärm som jag förmodligen borde göra. Hittills fungerar det i alla fall att göra det jag kunde med min gamla, men med betydligt mer kräm i kamerahus. Jag är inte så himla förtjust i nya tekniska prylar. Jag vill helst att de skall kännas som saker som alltid har funnits där som man bara använder. Processen dit kan vara himla frustrerande! Men jag hyser hopp om att D800:an och jag skall kännas som ett gammalt par. Förhoppningsvis ganska så snart då!

Det är alltid detsamma. År från år. Känslan av att sätta fram julsakerna är oslagbar. All förväntan. All nostalgi. Allt fint. Som sedan börjar kännas dammigt och visset när man vill ha luft, tomma ytor och energi. På fönsterbrädan står överblommade hyacinter som sett sina bästa dagar. Dags för en påfyllning av klorofyll! De stora blomsterkedjorna har generösa erbjudanden på gröna växter dessa dagar. Jag har passat på att fylla på med grönt som nu skall ut i fönstren. Go green!

Jag hoppas att ni får en alldeles strålande Trettondagshelg!

Som jag älskar tiden med de blanka bladen. Det är en liknande känsla som i augusti när pappersfetischister som mig själv helt legitimt får gå loss på nyheter i almanacksform och anteckningsblock. I år får Team Hawaiis vackra almanacka pryda vår köksvägg. De stiliserade naturmotiven är så fina så att det nästan gör lite ont. På ett bra sätt. Parisian Chic får bli min egokalender för året. Det är hög tid för lite mer chict i mitt liv. Och så de där små oemåtståndliga anteckningsböckerna som Mokkasin säljer. Tänk så många storslagna tankar som skall få plats på de linjerna. För jag älskar den allmänna hoppfullheten som finns nu. Inte så att jag avger massor med nyårslöften - nej, det är jag alldeles för gammal och vis för - men ändå känslan av en ny tid. Inget har förändrats egentligen. Såklart. Men ändå. Den där ettan känns fin där. MMXIII - Välkommen!

2013! Jag hoppas att ni hade en fin avslutning i går. Min nyårsdukning gick i glänsande metalliskt skimmer. Jag gjorde en moodboard för Fabriken förra veckan. Jag tog med mig det mesta till dukningen, men de flesta mässingsljusstakarna byttes ut mot guldiga speglar. 

Speglar är något som jag och många med mig känner för inför det nya året. Den klassiska spegelväggen som vi växte upp med gör en storartad comeback snart, var så säkra! I min dukning lyfte jag in reflektionerna i IKEA:s Hönefoss. 

Jag satte de sexkantiga speglarna mitt på bordet som ljushållare såväl för enkla blockljus som för ljuslyktor. 

Varje kuvert fick en liten pappersklocka.

Det blev även skimrande stjärnor i såväl guld som silver. 

Lite av hur bordet såg ut som dukat i går finns på mitt Instagram. Det blev mycket specialdisk, så mycket kan jag säga, men fint var det :).

Nu börjar det! Med hopp om det finaste av år till oss alla!

Det fanns en tid då jag älskade dukning galore. Det var nymanglade linneservetter, kristallglas till olika drycker, karotter och specialbestick. Jag kom av mig någonstans på vägen där, möjligen med barnens inträde i livet. Det blev inte högsta prioritet att stå och handdiska porslin med guldkant om man säger så. Och duken spilldes liksom ner på en gång. Barnen är äldre och så också jag. Dukning har blivit roligt igen. På ett annat sätt. Betydligt mer avslappnat och bara så mycket som man behagar för tillfället. Numera torktumlar jag linneduken. Och lägger på den alldeles skrynklig. Precis som det skall vara :). 

Mässing i olika former blir det. Nytt och gammalt i skön förening. Ett fat med enkla blockljus. En krans av björkris. Lite marmor och silvrigt glitter från mataffären. Pappersdekorer.

Stjärnor. 

Absolut så.

God fortsättning till er!

Bidrag till Fabrikens torsdagstema. 

Så här är det verkligen Less is More. Och jag tar mig an temat med en välvillig tolkning av hela DIY-konceptet. Snöbär är så vackra. Jag tänker varje höst att jag skall göra någon form av krans. Men det blir oftast enklast tänkbara för min del där jag föser ihop några grenar med ett band för upphängning.

Allt blir lite vackrare med ett svart sammetsband. Tycker jag. 

Bidrag till Fabrikens torsdagstema.

Så där skall en semla stylas. Vackert av matstylist Elin Åström

och fotografi av Roland Persson för IKEA/Livet Hemma.

Blir det några semlor i morgon? Vi skall äta från Ronaldos. Godaste i la stada.